Jag heter Torbjörn Engström och är en pensionerad gymnasielärare i Musik och Svenska, bosatt i Lund, som skrivit en roman om kringvandrande så kallade lekare under medeltiden. Boken heter Änglalek. (Förklaringen till titeln är att den unga lekarkvinnan Anna Lärka, bokens huvudperson, hittar på ordet Änglalek som ett ord för musikalisk improvisation.)
I berättelsens början driver Anna och hennes bror Mårten en strandkrog under Skånemarknaden/sillfisket i Skanör. Den unga kvinnan, som äger en giga som hon lärt sig spela på, träffar två tyska lekare (som hon kan prata med då hon under sin barndom lekt med tyska köpmannabarn). I centrum för historien kommer sedan kärleken mellan Anna och hennes Henrik att stå.
Anna förolämpar en överhetsperson och tvingas fly från Skanör. Hon hamnar i Lübeck tillsammans med Henrik och dennes vän Elias och sedan följer en lång lekarvandring, i ett gradvis växande lekarfölje, ända till Köln där bokens final utspelas. Man kan alltså med ett modernt ord mena att boken är en ”road movie”, men ännu hellre vill man nog beteckna den som en kärlekshistoria.
Jag är nöjd med min bok, som mig veterligen är den enda skönlitterära framställning där dessa kringvandrande medeltida underhållningsartister står i centrum för framställningen. I övriga böcker och filmer med medeltidsmotiv brukar de på sin höjd vara bifigurer. Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet är väl ett typiskt exempel.
Vänliga hälsningar
Torbjörn Engström
